Hade nästan sönder gymmet

Fick lite skäll på gymmet igår. Har ju inte blivit så mycket skrivande här på sista tiden, det har i ärlighetens namn inte blivit så mycket gymmande heller. I alla fall inte så mycket som jag skulle ha önskat.

Det har dock blivit betydligt mer träning än det blivit bloggande. Vardagarna har de senaste veckorna sett ut på följande sätt.

- Vakna
- Äta
- Jobba
- träna om tid funnits
- Sova

Det är väldigt mycket på jobbet och det hela kröns med en resa till New York om några timmar, åter i Sverige på tisdag morgon. Ska verkligen försöka att träna ett pass när jag är där, tydligen finns det gym på hotellet.

*

Stort steg att jag över huvud taget packar med träningskläder när jag ska till USA för första gången, hade inte hänt för ett år sedan om vi säger då.

*

Träningsmässigt är det fortfarande ett tungt som gäller. Riktigt jävla tungt. Det blir tyngre och tyngre och fler och fler reps för varje gång och det börjar verkligen synas. Nog för att folk har sagt, redan under mitt andra boot camp, att det verkligen syns. Nu ser jag det själv också.

Det märks mest på axlar, triceps och vader tycker jag - och det är inte så svårt att motivera sig själv att gå till gymmet när man själv märker det.

Det märks även på kläderna.

*

Tydligen har jag betydligt fler läsare än jag trodde. Många har frågat efter inlägg och jag hoppas att ni blir nöjda nu.

*

Det här med att träna tungt och pressa sig är inte bara jätteskönt. Det har även en del biverkningar, både positiva och negativa.

Förra veckan skulle jag för första gången försöka mig på att ta hundra kilo i benböj. Alltså lassa på hundra pannor på en skivstång, lägga den på axlarna, lyfta av från ställningen och sen göra sex stycken knäböj.

Det gick alldeles utmärkt, jag gjorde två sexor och var mer än nöjd efteråt. Jag var även mer än lovligt yr efteråt, vilket jag blir när jag tagit ut så mycket det på nått vis går. Jag hade hjälp av två kompisar som säkrade mig - det ger en riktigt skön trygghet som nog är ett måste för att våga ta ut sig till max.

Nåväl - när stången var tillbaka på ställningen så skulle jag lassa av vikterna. Yrheten gjorde att jag inte riktigt var i närheten av min normala intelligensnivå och jag tog helt enkelt av 40 kilo från ena sidan stången.

En stång med 40 kilo på ena sidan, och 0 kilo på den andra, har en tendens att inte alls vilja ligga still. Jag ser som i slowmotion hur stången sticker iväg, sidan med vikterna dråsar i golvet och den andra änden dansar iväg mot väggen.

Den spegelbeklädda väggen.

Jag hann tänka något i stil med "jahaja, den där är ju skitdyr" - men jag hann inte reagera för fem jävla öre. Jag hade dock maxflyt och stången missade den ena av de två väggspeglarna med ungefär tre centimeter.

Puh.

*

I och med besöket i staterna den här helgen räknar jag inte med att vara och nosa på några höjder av näringsriktig kost har jag bestämt mig att nästa vecka börjar det strikta livet igen. D.v.s. måndag 20/2 är det slut på dricka och minskad kolhydratintag. Dock inte på träningsdagar - då måste jag ha energi i musklerna för att orka träna.

*

Många tror att jag nått mitt mål, men det har jag ju inte. Istället ligger jag nu ett kaloriöverskott och bygger muskler. Svävar nu runt 103 kilo och räknar med att var på 105-107 när byggprogrammet är över. Då tar åtta veckors deff vid, något jag ser fram emot med skräck i huvudet och klump i magen.

Jag vet precis hur trevlig jag blir när jag är hungrig, och ska jag gå hungrig i åtta veckor så kommer jag skaffa mig en hög med ovänner. Men Karin och Alex har säkert en plan för att det ska undvikas.

*

Nu är det nog dags att packa, jag ska ju tydligen utomlands om sex timmar...