Morgonpromenad längs med Siljan

Idag var det dags för den första morgonpromenaden av många. Det blir en imorgon också.

Att promenera innan frukost innebar att jag kunde konstatera två saker:

1. Endorfiner verkar vara som alkohol. De biter mer på fastande mage och de gör att man vill ha mer fast man egentligen inte borde. 45 minuters promenad är det sagt från fys-regeringen - annars börjar man bryta ner muskler istället för att bara bränna fett. Nu blev det visserligen en bit över 50 minuter men när jag stannade ville kroppen gå längre. Förmodligen på grund av att den kände hur jävla bra den mådde av promenaden. Hoppas den kommer ihåg det när klockan ringer vid sex imorgon.
   
   
   
2. Att promenera med bara två stycken Cap Extreme i kistan gör att suget efter mat stiger och att blodsockret tokdyker. Det hade inte varit läge att hindra mig från att få i mig frukosttallriken när jag väl kom hem. (se: befinn dig icke mellan en björn och dennes mat)

Totalt blev det 5950 meter på 55 minuter och 7 sekunder. Blir samma sträcka imorgon, förhoppningsvis på en något snabbare tid. Jag stannade i typ 46 sekunder idag och kramade om min mattant från dagis. En hysteriskt trevlig dam vid namn Kirsti. Hon konstaterade, som så många andra, att det syns att jag tränar och det kan jag verkligen inte höra tillräckligt mycket.

Får använda det som motivation att slänga mig ur sängen om 10 timmar. Nu avslutas veckan med att åtgärda att sällskapet i soffan inte sett världens skönaste film.

Hur core det? Det core bra!

Pass 2 - Core på Life'n'Joy - fredag 28/11 07:00-07:45
Så var det alltså dags för andra passet och ännu en ny bekantskap när det gäller träningsmetoder. Core stod på schemat och klockradion vann inga popularitetstävlingar i mitt sovrum när den drog igång strax innan sexnyheterna från ekot.

Tvingade mig själv ur sängen efter ytterligare en nyhetssändning och sporadiskt medvetna lyssningar på något slags sammandrag ur förra veckans fredagsflirt från Christer i P3. Dagens frukost fick bli två stycken Super Cap Extreme som jag bloggat om tidigare. Vet inte om det ger någon effekt, jag känner det då inte medvetet men vet vem - det kanske är de som hjälper mig ta ut det där sista.

Hade stämt träff med Lisa som jag känner lite granna då hon jobbar på matcherna i arenan. Träffade henne på gymet igår och hon sa att hon också skulle på passet. Så, självklart något försenad, möttes vi upp utanför torgkiosken och gav oss av.

*

Jag var inte alls särskilt vaken när jag svängde ut mitt framför en svart Xc90 när vägen skulle korsas efter bron men den adrenalinkicken jag fick när jag insåg att jag var på väg att bli kylarprydnad höll i sig ända tills passet började.

Bra CykelJoel

*

Redskapen för passet bestod i en gummimatta, en 15 kilo tung viktskiva och en informationsansvarig mas, ålder 31 - bmi 32,5.

Det räcker tydligen alldeles utmärkt för att framkalla eftersvettningar som skulle få glupafallet i Ronja att sucka av avundsjuka.

Core har tydligen fokus på små rörelser för att träna de muskler som finns närmast ryggraden och runt om bålen. Detta skall resultera i en bättre hållning och en bra grundstyrka i det aktuella området som i sin tur ska göra så att övrig träning blir bättre och effektivare.

Balansdelen gick hyfsat bra tills vi fick order om att blunda och stå på ett ben - jo tjenare. Har inte tjuvtittat så mycket sedan farsan sa åt mig att jag inte fick se Martin Timells rescension av He-Man i Bullen 1987.

*

Det ingick lite explosiva övningar, vilket passar mig mycket bättre, i passets avslutande del och att gå från en djupt ihopsjunken ställning till att stå på tå med en femtonkilos vikt i händerna känns.

*

Träningsvärken från gårdagens pass har inte blivit mindre påtaglig utan har snarare ökat under dagen. Imorgon är det vilodag då jag ska till Örebro och titta på hockey. Jag ska dock försöka hinna med en morgonpromenad innan frukosten.

Kosten har gått bra. Frukost på Life'n'Joy efter passet som planera och jag lyckades hålla mig till att bara lukta på det nybakade brödet. Fick dock höra att jag inte skulle äta ägg-gula nå mer - FY FAN. Typ det godaste jag vet. Men jag har lovat Sheriff Alex och General Karin att lyda order och det ska jag göra.

Taco-pajen mamma bjöd på ikväll kommer jag aldrig berätta för dem om!

Nu kör vi igen

Letade bloggbild en stund och hittade den här filmaffischen. Kombinerar man titeln på filmen med den översta raden på hela affischen så stämmer det rätt bra, för idag drog jag igång träningen igen.

*

Målet är som förr att gå ner på en tvåsiffrig vikt och när jag vägde in mig efter dagens pass så låg vikten på 109,1 kilo. Det är alltså 9,2 kilo som ska bort på 65 dagar. Till min hjälp har jag två saker:

Min motivation
Jag kan, som ni säkerligen vet, vara envis som en enkelriktad åsna och nu har jag bestämt mig för att det här ska gå och då kommer det gå. Denna motivation har gjort att jag lämnat över mig fullständigt till mitt andra redskap.

Life'n'joy
Jag har lagt min träning helt i händerna på Alexandra och Karin på gymmet. Jag kommer göra precis de övningar de säger åt mig, gå på de pass de säger åt mig och sköta kosten efter deras regler. Dagens pass leddes av Alex som jag haft som instruktör på Boot Camp och som enligt mig är ett riktigt jävla rivjärn. I efterhand fick jag dock veta att Karin, som råkar vara mamma till Alex, tydligen ska vara ännu jävligare.

I LIKE IT!

Nu till dagens träning

*

Pass 1 - Easyline på Life'n'Joy - torsdag 27/11 18:30-19:15
"Easyline - vad är det för mjukstart" tryckte mitt undermedvetna ur sig idag. Därför är mitt undermedvetna nu inte särskilt populärt i resten av min kropp. Mina lårmuskler skulle gärna ta ett snack med det undermedvetna och förklara läget.

Passet var cirkelträning på maskiner där motståndet består av lufttryck i kolvar. Detta kombinerades med en del övningar på matta, en fri vikt och ett par step-up-brädor. Till detta hade Alexandra (hon skyllde för övrigt detta på att en fd Boot Campare var med i gruppen - TACK) lagt till burpys.

Jag vet inte varför övningen heter det men jag kan tänk mig att det inte är en slump att det finns ett spyljud med i början av namnet. Den går ut på att man gör en armhävning, hoppar upp med fötterna under kroppen utan att släppa marken med händerna och sedan utför ett upphopp - och det är precis lika jobbigt som det låter.

Passet var 45 minuter långt och i jämförelse med de BC-pass vi gjort i sommar som alltid var på minst 75 minuter så kändes det kort - men efter passet var jag lika trött som efter BC. Det kan nog bero på att löpsträckorna under boot camp till slut inte var en plåga utan nästan lite återhämtning.

*

Sammanfattningsvis är det jävligt spännande att vara igång igen och jag ser redan nu fram emot morgondagen då det blir ett core-pass klockan 07:00 och efter det frukost på gymmet. Det går rykten om att Karin brukar baka bröd till denna och doften av nybakat är aldrig fel.

Doften är för övrigt det enda jag kommer få njuta av - tydligen ingår inte bröd i min kost längre.

Grr

Det är inte bara fördelar att lämna över sig helt i händerna på två småsadistiska fitness-drottningar. Men jag gillart!

Taggad!

Vecka sex av sex har precis börjat och idag är det styrketester som står på schemat. Klockan är nu halv sex och jag sitter hemma framför datorn med en stor tallrik gröt framför mig.

Jag är taggad som fan inför testerna och tänker verkligen ge allt. Jag har svaga minnesbilder av vad jag fick för resultat förra gången. I och med att jag känner mig starkare än någonsin så hoppas jag på rejäla förbättringar på allt.

En sak kommer jag dock ihåg som om det vore igår:
Förra gången vi hade sluttest så gjorde jag 50 upphopp, i starttestet på BC3 så gjorde jag endast 30 - var de andra 20 har tagit vägen vet jag inte men jag hoppas att jag hittat dem igen under de här sex veckorna.

Jag kommer gå för 60 upphopp idag - och jag tänker inte vika ner mig!