Idag var det dags för den första morgonpromenaden av många. Det blir en imorgon också.Att promenera innan frukost innebar att jag kunde konstatera två saker:
- Endorfiner verkar vara som alkohol. De biter mer på fastande mage och de gör att man vill ha mer fast man egentligen inte borde. 45 minuters promenad är det sagt från fys-regeringen - annars börjar man bryta ner muskler istället för att bara bränna fett. Nu blev det visserligen en bit över 50 minuter men när jag stannade ville kroppen gå längre. Förmodligen på grund av att den kände hur jävla bra den mådde av promenaden. Hoppas den kommer ihåg det när klockan ringer vid sex imorgon.
- Att promenera med bara två stycken Cap Extreme i kistan gör att suget efter mat stiger och att blodsockret tokdyker. Det hade inte varit läge att hindra mig från att få i mig frukosttallriken när jag väl kom hem. (se: befinn dig icke mellan en björn och dennes mat)
Totalt blev det 5950 meter på 55 minuter och 7 sekunder. Blir samma sträcka imorgon, förhoppningsvis på en något snabbare tid. Jag stannade i typ 46 sekunder idag och kramade om min mattant från dagis. En hysteriskt trevlig dam vid namn Kirsti. Hon konstaterade, som så många andra, att det syns att jag tränar och det kan jag verkligen inte höra tillräckligt mycket.
Får använda det som motivation att slänga mig ur sängen om 10 timmar. Nu avslutas veckan med att åtgärda att sällskapet i soffan inte sett världens skönaste film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar