Nu kör vi igen

Letade bloggbild en stund och hittade den här filmaffischen. Kombinerar man titeln på filmen med den översta raden på hela affischen så stämmer det rätt bra, för idag drog jag igång träningen igen.

*

Målet är som förr att gå ner på en tvåsiffrig vikt och när jag vägde in mig efter dagens pass så låg vikten på 109,1 kilo. Det är alltså 9,2 kilo som ska bort på 65 dagar. Till min hjälp har jag två saker:

Min motivation
Jag kan, som ni säkerligen vet, vara envis som en enkelriktad åsna och nu har jag bestämt mig för att det här ska gå och då kommer det gå. Denna motivation har gjort att jag lämnat över mig fullständigt till mitt andra redskap.

Life'n'joy
Jag har lagt min träning helt i händerna på Alexandra och Karin på gymmet. Jag kommer göra precis de övningar de säger åt mig, gå på de pass de säger åt mig och sköta kosten efter deras regler. Dagens pass leddes av Alex som jag haft som instruktör på Boot Camp och som enligt mig är ett riktigt jävla rivjärn. I efterhand fick jag dock veta att Karin, som råkar vara mamma till Alex, tydligen ska vara ännu jävligare.

I LIKE IT!

Nu till dagens träning

*

Pass 1 - Easyline på Life'n'Joy - torsdag 27/11 18:30-19:15
"Easyline - vad är det för mjukstart" tryckte mitt undermedvetna ur sig idag. Därför är mitt undermedvetna nu inte särskilt populärt i resten av min kropp. Mina lårmuskler skulle gärna ta ett snack med det undermedvetna och förklara läget.

Passet var cirkelträning på maskiner där motståndet består av lufttryck i kolvar. Detta kombinerades med en del övningar på matta, en fri vikt och ett par step-up-brädor. Till detta hade Alexandra (hon skyllde för övrigt detta på att en fd Boot Campare var med i gruppen - TACK) lagt till burpys.

Jag vet inte varför övningen heter det men jag kan tänk mig att det inte är en slump att det finns ett spyljud med i början av namnet. Den går ut på att man gör en armhävning, hoppar upp med fötterna under kroppen utan att släppa marken med händerna och sedan utför ett upphopp - och det är precis lika jobbigt som det låter.

Passet var 45 minuter långt och i jämförelse med de BC-pass vi gjort i sommar som alltid var på minst 75 minuter så kändes det kort - men efter passet var jag lika trött som efter BC. Det kan nog bero på att löpsträckorna under boot camp till slut inte var en plåga utan nästan lite återhämtning.

*

Sammanfattningsvis är det jävligt spännande att vara igång igen och jag ser redan nu fram emot morgondagen då det blir ett core-pass klockan 07:00 och efter det frukost på gymmet. Det går rykten om att Karin brukar baka bröd till denna och doften av nybakat är aldrig fel.

Doften är för övrigt det enda jag kommer få njuta av - tydligen ingår inte bröd i min kost längre.

Grr

Det är inte bara fördelar att lämna över sig helt i händerna på två småsadistiska fitness-drottningar. Men jag gillart!