Gästbloggare: Lars Erlman

Som dag och natt räcker inte till

Som trogen Leksandssupporter har jag mycket väl vetat vem Emil har varit under många år. Har dock inte känt honom alls innan denna vår, då vi vid några tillfällen träffades av olika anledningar. Emil visade redan då helt andra sidor mot vad mina förutfattade meningar hade sagt till mig, mycket positivt. När jag sedan började en resa med att förändra mitt eget liv, genom att vara med i den första vändan av Boot Camp så blev jag helt biten och kunde inte motstå att rekommendera den åt höger och vänster.

När jag sedan träffade Emil på "Hos Frisören" och vi började tala om ett och annat så slängde jag också ur mig att detta troligen var något för Emil, vet inte om jag egentligen hade förväntat mig ett ja, så döm om min förvåning när han utan att fundera svarade "jag är med" på nästa utandning…

Jag ljuger om jag säger att Emil var konditionsstark när vi sedan träffades för förta gången på BC2, ärligt talat blev jag nästan orolig, han lät inte bra när han andades. När han sedan kräktes som ett barn mitt under vårt första morgonpass blev jag inte direkt lugnare…

Att sedan följa denna ledargestalt genom BC2 och nu också under BC3 är såååå häftigt! Emil ser smalare, starkare och fräschare ut på alla vis. Att Emil sedan utan några som helst svårigheter hänger med på passens alla små joggingturer, samtidigt som jag vet att han på egen hand är ute och springer 5 km mellan varven, är på gränsen till overkligt.

Att nu veta att det är 5 veckor kvar på BC3 gör att jag redan nu vet att skillnaden på Emil 1.0 och Emil 2.0 är betydligt större än skillnaden mellan natt och dag. Emil är en förebild på många vis och jag önskar honom lycka till av hela mitt hjärta! Kör hårt Emil, en mycket trevlig och ny bekantskap för mig!

Vid tangenterna, Lars Erlman