Höstland?

Idag klockan 06:00 var det samling på sommarlands parkering. I och med att löpspåret upp på Käringberget ligger i direkt anslutning till denna plats så var jag rätt övertygad om att vi skulle upp och kuta i skogarna norr om Leksand Strand och Sommarland. Jävlar va fel jag hade...

*

Mot mig. Framför mig. Två led linje.

Orden ekade mot tallarna. Efter upprop och kort info från instruktörerna stod det klart att vi skulle in på Sommarland och härja.

Jag har en historia med det där stället. Sommaren 1995 hade jag mitt första jobb där. Jag satt nere vid bumperbåtarna och skulle, knappt simkunnig, blåsa i en visselpipa var tredje minut fyra dagar i streck och sedan vara ledig samma period.

För detta erhöll jag en ersättning om 31 kronor och 50 öre i timmen.

Det var ett rätt tråkigt jobb och jag kom inte direkt jättebra överens med chefen, men jag tog mig igenom sommaren utan större intermezzon. Förutom att jag höll på att elda upp gocartdepån - men det är en annan historia.

*

Vi började med att jogga bort till personalingången där det bjöds på härliga armhävningar och sen blev det en rejäl joggingtur runt i princip hela Sommarland. Vi passerade go cart-banan, depån stod kvar, rundade den mekaniska ponyridningen, passerade hopptornet och vattenland innan det ropades HALT!




Hinderbanan låg där i morgondiset. Jag har tagit mig igenom minst en gång tidigare, då under lugna former ackompanjerad av skratt och tillrop från någon slags flickvän från Orsa.

Nu var det hela andra bullar.

Genomgång och sen bar det av och att göra detta under dessa förutsättningar var inte direkt samma sak som att göra det med ett par kalla innanför bältet.

Jag hatar lastnät.

*

Sen kom det som höll på att ta knäcken på mig. Vi joggade norrut och ner till Siljans strand. Kunde inte låta bli att ödsla syre på att kläcka några kommentarer om att vi har det fan så mycket finare på våra träningspass än gymfolket på vilket väldoftande träningställe som helst.

Dumt. Det skulle visa sig att jag hade behövt allt syre jag kunde få, för här skulle det springas uppför forsränningen. För er som känner till stället är det den senaste forsränningen, alltså den nedanför hopptornet. För er som inte känner till stället kan jag sammanfatta rännan med två ord.

Lång

Brant

*

Första vändan gick bra, då körde vi i grupp och anpassade oss så att alla verkligen skulle hänga med. Andra vändan var det individuellt och jag började på tok för optimistiskt. Efter halva så stumnade låren och jag sänkte tempot till rask promenad innan jag tvingade mig själv att springa under de sista dryga femtio metrarna.

*

Vi var dock inte klara - vi skulle tillbaka till hinderbanan. Nu var det tävling.

Vi kom betongsist men jävlar va stolt jag är över en del av kamraterna. Det var några som hade riktiga problem med rädsla för höjder under de första varven, men samtliga bet ihop och tog befälet över sig själva, beordrade kroppen att genomföra banan och klarade det.

De mentala framstegen är precis lika viktiga som de fysiska när man träna Boot Camp.

*

Nu ska jag klä på mig och cykla ner till gårdscafet för veckans höjdpunkt. Frukostbuffén efter fredagspasset är inte mat, det är nått annat - nått åt det erotiska hållet.