Framsteg

Då var vecka två över. Den avslutades med en rolig invägning och en skön löptur. Vi börjar med den sistnämnda. På schemat stod en kilometer uppvärmning, tre kilometer tröskelfart - vad det nu betydde och avslutningsvis två kilometer lugn jogging.

Plats för detta blev hembyn Rönnäs och den första kilometern, den lugna alltså, tog jag det riktigt lugnt. Så pass lugnt att jag började tänka saker som "i det här tempot klarar jag lätt av den där halvmaran i Tällberg" och "jag kanske springer ett extra varv runt byn när det här är klart".

Riktigt så kändes det inte när de tre kilometerna i tröskelfart var avklarade.

*

Invägning i söndags:
98.1

Glad Emil

*

Det här med tröskelfart pratade jag om med fystränarna på jobbet. Det är alltså i princip så fort man kan springa utan att rasa ihop. Där någonstans låg jag under tre kilometer med varierande backighet. Jag fick hela tiden pusha mig själv för att försöka springa lite snabbare och när jag passerade slaktladan som jag hade som riktmärke så fick jag promenera runt hundra meter innan jag började joggingen hemåt.

Det hela resulterade dock i min snabbaste vända runt den sträckan och under löpningen satte jag personligt rekord på halvmilen. 30 minuter och 53 sekunder lyder det - vilket jag är jävligt nöjd med måste jag säga.

Här är rundan runt kvarnen i Rönnäs. Färgkoden är för tempot, ju grönare desto snabbare.

*

Imorgon ska jag springa just halvmilen - lugnt tempo står det på schemat och det ska jag försöka hålla. Samtidigt kommer jag nog vara sugen på att försöka ta mig under halvtimmen om det känns som att jag har det i kroppen.

Löpträning vecka 1

Då var vecka ett avklarad. En vecka som egentligen var en helg, som egentligen var en lördag. En lördag som innehöll en mil på löpbandet. Anledningen till att det blev löpbandet var vädret.

Först tyckte mina genvägsgener att vädret var en utmärkt ursäkt för att inte springa alls. Jag hade planerat att kuta milen utomhus på morgonen, men det tokregnade och jag sköt snabbt upp springande till eftermiddagen. Förmiddagen tillbringades med shoping och babymys i Borlänge. När jag rullade hemåt så började latmaskarna i kroppen att föra tankarna mot att skjuta upp löpningen till söndag. Men då sa jag åt mig själv på skarpen att om det står en mil på lördagen i schemat, då ska det banne mig löpas en mil på lördagen.

*

Vädret såg allt annat än stabilt ut så det blev som sagt löpbandet på Life'n'Joy som fick agera arena för passet. Målet var, enligt schemat, att springa en mil i lugnt tempo. Jag hade dock en föreställning om att jag skulle försöka komma under timmen. Senast jag sprang milen blev det 63 minuter, då sprang jag utomhus med backar och allt annat det innebär.

Jag började med ett 10km/h-tempo och det kändes riktigt bra och när jag passerade första tusenmetersmarkeringen ökade jag tempot till 11 kilometer i timmen.

Dumt.

Jag tog helt slut, fick håll och var tvungen att dra ner till promenadtempo en stund för att återfå andningen. Tänkte många motiverande tankar, men framför allt var det ett citat som ekade på rätt bra innanför skallbenet:

"Man måste köra slut på den första andningen innan man inser att man har en andra"

Jag önskade länge och hårt efter den där andra andningen, men mina önskningar ville inte uppfyllas. Något som däremot fylldes upp var kissblåsan vilket resulterade i att jag fick springa in på dass efter att jag tagit mig sex kilometer på 42 minuter. Pausfunktionen på löpbandet ger en exakt 60 sekunder att uträtta sådant på, något som jag inte riktigt hann med. Så det blev ett litet längre uppehåll där jag fick dra igång löpbandet och fixa lite med inställningarna för att sätta upp de sista fyra kilometerna som mål. I och med att det stod lugnt tempo på schemat satte jag bandet på 8 km/h och tog mig i mål på 72 minuter.

*

Näst pass är sex kilometer på tisdag, med en hastighet av sex till sju kilometer i timmen. Jag hoppas på bra väder så jag kan springa utomhus och jag har en känsla av att jag kommer springa sju kilometer på lite snabbare tid än vad schemat säger. Jag är riktigt sugen på att prova något av spåren uppe på Källberget där jag inte sprungit mycket alls.

Vi får se hur det blir, nu blir det i alla fall tvättstugan och sen sängen.

Tällberg nästa

Halvmaran i Tällberg är mindre än två månader bort och det är hög tid att lägga i princip allt fokus på den. Löpschemat ovan skall kompletteras med en del gympass, dels för att stärka den viktiga coren som används mycket för att hålla god hållning under löpningen. Men även för att inte tappa de muskler som jag byggt på mig under vintern och våren.

Det ska bli jävligt spännande att se hur min kropp svarar på det här. Det är liksom inga korta sträckor som skall klaras av. Jag kommer troligen använda mig av löpspåren i närheten av arenan i ganska stor utsträckning, men omväxling förnöjer och det kan bli både löparbana, källbergsmil och kanske till och med något besök uppe i Tällberg innan det är dags.

Börjar med milen imorgon - ska bli spännande att se hur det går. 63 minuter sist - hoppas jag kan gå under timmen den här gången.

Lite siffror

För att kunna hålla koll på hur vi ligger till i förhållande till målet, som jag döpt till 136690 (nationaldagen 2013 90 kilo) kommer vi att genomföra en liten mätning och vägningsprocess en gång i månaden fram tills dess.

Det hela går till så att jag ställer mig på en mackapär på gymmet som inte bara väger mig utan även skickar någon slags ström genom kroppen och på så vis får fram massa andra värden. Det är kanske inte de mest vetenskapliga värdena i världen som kommer fram men i och med att vi kommer använda samma apparat varje månad så ger det i alla fall en indikation på varthän det barkar.

En väldigt exakt mackapär är dock måttbandet, och det blir ännu mer exakt i händerna på Karin som står för mätningarna. Hon har mätt stuss, midja, bröst, biceps, lår och vader. Mätningarna genomförs stående med avslappnade muskler.

Varje månad, på eller strax efter den sjätte, kommer jag presentera siffrorna på bloggen. Efter tre månader kommer jag börja göra diagram av det hela för att överskådligt kunna presentera förbättringarna.

Mätning 6/6 2012
Stuss - 111 cm
Midja - 101 cm
Bröst - 110 cm
Biceps - 40 cm
Lår - 66 cm
Vader - 42 cm

Mackapärmätningar - tights och funktions-tshirt på
Vikt - 101,1 kg
Fett% - 20,5%
Muskelmassa - 76,5 kg
Kroppsålder - 31 år

Det där med kroppsålder är jävligt spännande. När jag hade invägning inför mitt första boot camp, för ungefär 11 månader sedan, så hade jag en kroppsålder på 43 år. Jag har alltså, enligt mätmackapären, inte bara tappat 20 kilo, jag har även blivit 12 år yngre.

Nya mål

Gårdagens möte med Karin från Life'n'Joy löpte relativt smärtfritt. Jag fick, å det här var nog första gången, skäll för att jag äter för lite. Så nu utökas proteinintaget på morgonen och mellanmålen går från ett halv paket keso till ett helt. Vidare var det bara småjusteringar så som att vi gör lite ändringar i intaget av kapslarna med Omega 3 och håller ännu hårdare på knytnäve-knytnäve-handflata-principen vid jobbluncherna.

*

Målmässigt har vi satt upp följande långsiktiga mål:

Nationaldagen 2013 ska vikten vara 90 kilo, det vill säga jag ska tappa strax under ett kilo kroppsvikt per månad fram tills dess. Detta bör inte var något problem, men det kommer krävas disciplin.

Vi har delat upp det hela i mindre perioder på en till två månader med olika sorters träning. Först och främst är det styrketräning den här veckan ut. På måndag, jag hoppas kunna ändra detta till söndag på grund av utbildning på jobbet måndag/tisdag, ska Karin presentera ett löpprogram för mig.

Löpprogrammets mål är att jag ska komma i så pass bra löpform att jag klarar av Tällberg Halvmaraton på en tid på max två timmar och trettio minuter. Så ser planen ut just nu.

*

Vidare har jag fått förfrågan om att agera instruktör i den kommande Fort Gjort-satsningen på Life'n'Joy, något jag tackade ja till på stående fot. Gänget på gymmet har gjort så fruktansvärt mycket för mig och ställt upp på alla möjliga sätt så det finns liksom inte på världskartan att tacka nej.

Jag kommer nog aldrig riktigt vare sig få dem att inse hur tacksam jag är, eller lyckas återgälda allt de gjort. Den här livsstillsomställningen, för det är inget mindre än det, hade inte varit möjligt utan dem.

*

Programmet fram till Tällberg kommer innehålla tre löppass och två gympass i veckan. Ett av passen ska vara core och det andra ska vara helkroppsträning typ Easy line, cross fit, cross it, pump it eller kanske fight it. Hur det gick när jag zumbade senast vet vi så det blir inget sånt.

Målmöte

Ja i söndags vägde jag alltså in på under 100 kilo vilket gör att den här bloggens namn egentligen borde ändras. Men det är inte aktuellt just nu, i framtiden kommer den dock flyttas över till emilnilsen.se som är under utveckling. Vet dock inte när det händer.

Det innebär dock att nya mål måste sättas upp och det är just ett målmöte jag har med Karin om 20 minuter. Jag har fått i uppgift av henne att föra en detaljerad matdagbok över igår och idag, vilket jag gjort. Samt att hitta på en bild på en manskropp som jag vill ha som målbild. Det senare är inte helt lätt då de flesta bilderna på tränade killar på nätet är i fullständigt deffad form - alltså med minimalt underhudsfett. En sådan låg nivå kan man kanske hålla i en vecka, sen mår man inte bra av det. Jag tränar för att må bra och ett av målen jag hoppas att vi sätter upp idag är att hitta en balans där jag kan vara nöjd med min kropp och ändå må bra.

*

Ett av målen som ju redan är spikat är att jag ska ta mig genom Tällberg Halvmaraton i början av augusti. Detta har, i kombination med den pågående träningen, gjort att jag helt slutat dricka. Inte en droppe alkohol sedan fredag 13/4 och ingenting innan jag kommit i mål i Tällberg.

Under vintern är det mycket möjligt att det blir pilsner vid några få tillfällen, men som förut - ett par öl vid varje hemmamatch, blir det aldrig mer.

Jag saknar det faktiskt ingenting. Vet dock inte hur det blir när det vankas grillning, brännboll och midsommarfirande - men jag är helt säker på att det kommer gå alldeles utmärkt att ha roligt och sedan ta bilen hem för att lägga sig. Lägga sig i tid och gå till gymmet fräsch dagen efter.

*

Jag vill definitivt inte skaffa mig en löparkropp. Jag vill ligga någonstans mellan 90 och 100 kilo men jag vill få bort lite fett runt magtrakten, i ansiktet och på halsen. Jag hittar verkligen ingen bild på hur jag skulle vilja se ut, de flesta före och efter bilder visar smala saker på runt 75 kilo - det är ingenting för mig.

Svårighetsgraden för en kille som är smal att ha magrutor är ungefär samma som för en överviktig tjej att lyckas ha stora bröst.

*

Målet nu, innan jag pratat med Karin är alltså runt 90 kilo, magrutor, mindre fett på/runt ansikte/hals och så vill jag bygga upp bröstmusklerna lite. Vi får se vad målet är när jag kommer hem från gymmet.

Klockan 11:22 - 3/6 2012. Matchvikt: 99.8 kilo

Det tog ungefär ett halvår längre än jag först hade satt som mål. Men nu är jag under hundra kilo för första gången på jag vet riktigt när, men troligen har jag inte varit under på den här sidan millennieskiftet.

Det är en rätt konstig känsla måste jag säga. Nog för att det här, av mig själv, har reducerats till ett delmål på vägen mot ett större mål som jag ännu inte har definierat riktigt, men som ligger där och lurar höljt i dimma. Det första delmålet är i alla fall Tällberg Halvmarathon om två månader.

*

När man nått sitt mål är det ju tillbörligt att tacka de som gjort det möjligt. Här  kommer därför ett gäng tack.

Först och främst - Lars Erlman. Den ytterst trevliga och brighta karln som lurade med mig på boot camp för första gången.

Där träffade jag den andra på tacklistan - Alexandra Tägtström, instruktör och personlig tränare på Life'n'Joy. Utan henne - och hennes underbara mamma Karin, hade det här inte varit möjligt, det hade inte ens varit med på kartan - tack så mycket.

Stort tack även till alla andra på gymmet, alla träningskamrater, alla som tutat och skrikit saker när jag varit ute och sprungit/promenerat på byn och tack till alla andra som på något sätt uppmuntrat, inspirerat eller försökt hjälpa till.

Ett speciellt stort tack till alla er som inte trodde jag skulle lyckas, ni har varit en stor del i att jag lyckats motivera mig genom de perioder där det gått tungt och trögt. Ni kommer säkerligen skaka på huvudet ännu mer och muttra ännu bittrare när nästa mål blir satt och offentligt.

Nu blir det en välförtjänt frukost och en låååååång dusch.

Mvh Mr Tvåsiffrig