Då var vecka ett avklarad. En vecka som egentligen var en helg, som egentligen var en lördag. En lördag som innehöll en mil på löpbandet. Anledningen till att det blev löpbandet var vädret.
Först tyckte mina genvägsgener att vädret var en utmärkt ursäkt för att inte springa alls. Jag hade planerat att kuta milen utomhus på morgonen, men det tokregnade och jag sköt snabbt upp springande till eftermiddagen. Förmiddagen tillbringades med shoping och babymys i Borlänge. När jag rullade hemåt så började latmaskarna i kroppen att föra tankarna mot att skjuta upp löpningen till söndag. Men då sa jag åt mig själv på skarpen att om det står en mil på lördagen i schemat, då ska det banne mig löpas en mil på lördagen.
*
Vädret såg allt annat än stabilt ut så det blev som sagt löpbandet på Life'n'Joy som fick agera arena för passet. Målet var, enligt schemat, att springa en mil i lugnt tempo. Jag hade dock en föreställning om att jag skulle försöka komma under timmen. Senast jag sprang milen blev det 63 minuter, då sprang jag utomhus med backar och allt annat det innebär.
Jag började med ett 10km/h-tempo och det kändes riktigt bra och när jag passerade första tusenmetersmarkeringen ökade jag tempot till 11 kilometer i timmen.
Dumt.
Jag tog helt slut, fick håll och var tvungen att dra ner till promenadtempo en stund för att återfå andningen. Tänkte många motiverande tankar, men framför allt var det ett citat som ekade på rätt bra innanför skallbenet:
"Man måste köra slut på den första andningen innan man inser att man har en andra"
Jag önskade länge och hårt efter den där andra andningen, men mina önskningar ville inte uppfyllas. Något som däremot fylldes upp var kissblåsan vilket resulterade i att jag fick springa in på dass efter att jag tagit mig sex kilometer på 42 minuter. Pausfunktionen på löpbandet ger en exakt 60 sekunder att uträtta sådant på, något som jag inte riktigt hann med. Så det blev ett litet längre uppehåll där jag fick dra igång löpbandet och fixa lite med inställningarna för att sätta upp de sista fyra kilometerna som mål. I och med att det stod lugnt tempo på schemat satte jag bandet på 8 km/h och tog mig i mål på 72 minuter.
*
Näst pass är sex kilometer på tisdag, med en hastighet av sex till sju kilometer i timmen. Jag hoppas på bra väder så jag kan springa utomhus och jag har en känsla av att jag kommer springa sju kilometer på lite snabbare tid än vad schemat säger. Jag är riktigt sugen på att prova något av spåren uppe på Källberget där jag inte sprungit mycket alls.
Vi får se hur det blir, nu blir det i alla fall tvättstugan och sen sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar