Första utomhusmilen avklarad

 

 Det här med den ADHD jag inbillar mig är orsaken till min taskiga impulskontroll är inte alltid till en nackdel. Nu på morgonen hade jag först tänkt att jag skulle ta den vanliga promenadvändan men helt plötsligt fick jag för mig att det var dags att börja kuta istället.

Tällberg halvmaraton är just nu 90 dagar bort och ska jag ha en chans att överleva måste promenaderna, gradvis men bestämt, övergå i joggingturer.

Jag hade inget bestämt mål tidsmässigt när jag gav mig av, men någonstans i bakhuvudet fanns en förhoppning om att klara av det på någonstans mellan 70 och 75 minuter. Jag startade när Sparbankens klocka, som är betydligt mer pålitlig än dess termometer, stod på 09:02. När jag svängde ut på Tällbergsvägen hörde jag klocktornet ute på kyrkudden ringa ut att klockan var tio. Då förstod jag att det hade gått rätt bra.

*

Jag har sprungit milen en enda gång tidigare, det var på löpbandet på Life'n'Joy med en konstant hastighet av tio kilometer i timmen. Detta kan ni läsa om här. Visst sprang vi milen någon gång under lumpen också, men det var dels för jättefantastiskt länge sedan och vad jag minns så innehöll den milen en hel del gångsteg och även en å annan genväg.

Hade bland annat en kompis som brukade smuggla med sig en plastpåse så han kunde simma över Djurgårdskanalen, naken, med kläderna i den och på så vis tjäna någon kilometer.

*

Dagens mil började med den vanliga gångrundan, alltså hemifrån - strandpromenaden - campingen - arenan. Där kom brytet. Istället för att rikta in mig på Torget 3 vek jag upp på Gropgatan, tog mig över Tällbergsvägen (stort tack till dig i den vita bilen som saktade in - jag såg dig inte riktigt, sorry) - svängde vänster vid den lilla fotbollsplanen - kutade förbi Bergakungen innan jag tog gångvägen förbi återvinningsstationen.

Fortsatte genom hockeyspelar-och-student-ghettot bort mot sjukstugan. Upp mot Tällbergsvägen igen ackompanjerad av ovan nämnda klockstapel. Här blev det psykologiskt jobbigt då jag såg målet vid fontänen men för att få ihop 10000 meter fick jag svänga ner vid Hemköp, runda Frälsningsarmébasen, passera Legends och till slut slå stanna vid den lilla muren utanför Mårtas.

Kollade upp på digitalklockans stora runda cirklar som tickade fram.

SPAR

BANK

+7

10:05

*

Jag hade alltså sprungit en mil, med en hel del jobbiga partier, på 1:03. Jag kunde knappt tro det och skulle säkert setat där och gottat mig ännu längre om inte spykänslorna dök upp. Jag ställde mig bakom anslagstavlan där Norets Byalag sätter upp sina lappar och kom helt plötsligt att tänka på att det jag förmodligen stått där med samma känsla, av annan anledning, ett par gånger förut.

*

Det här med andra andningen är lite spännande. Jag hade några riktigt dryga perioder under löprundan, men jag har kommit fram till att det går att övervinna dessa bara genom att tänka rätt. Jag vet att de här perioderna kommer och jag vet att de släpper efter några minuter, och att tänka på att det snart släpper gör att det i alla fall känns som att man påskyndar just den processen.

*
 

Nu har frukost intagits och jag sitter här med förhoppningar att mina fötter har klarat rundan bättre än de gjorde när jag kutade Limsjön för några veckor sedan. Morgonpromenaderna borde ha stärkt upp muskulaturen i tassarna och förhoppningsvis kommer det att gå bra att springa två gånger av de fem morgonvändorna jag ska ta nästa vecka.