För ett tag sedan satte jag upp som ett litet mål att maxa 100 kilo bänkpress innan midsommar. Midsommar har visserligen inte varit men idag hände det. Hundra pannor, av ställningen, ner, touch i bröstet och så upp, seeeegt upp, men hela vägen upp.
Sjuk adrenalinkick och ett grottmannavrål som fick i princip alla på gymmet att vända blicken mot en dansande Emil.
En dansande Emil som inte ens skulle köra bänkpress idag.
*
För idag var det rygg, baksida lår och axlar som stod på schemat. I det schemat ingår marklyft och raka marklyft. Två övningar som jag strukit från det tunga schemat, jag har helt enkelt inte teknik som är bra nog för att köra tunga marklyft utan att riskera skada.
Däremot kör jag på med lite lättare vikter för att hitta marklyftstekniken någon gång. Jag är ju lika vig som en djupfryst vandrande pinne - och då har det ändå blivit ungefär 3.14 gånger bättre än det var när jag började träna.
*
På grund av att jag strukit de två övningarna blev passet rätt så kort och när jag ändå såg att instruktörs-Jimmy, som jag pratat bänkmax med förut, hade instruktörstid i gymmet så frågade jag om vi inte skulle försöka se hur mycket jag maxade i bänk.
Hundringen låg självklart och lurade där i bakhuvudet men jag hade ändå innan 80 kilo som max, visserligen en tvåa, men att höja med 25% är ändå rätt jävla mastigt.
Vi började med uppvärmningar på sextio kilo. Klev upp på sjuttio och gjorde en trea. Sen höjde vi till åttio och började med en repetition. Upp på åttiofem, inga problem. På nittio började det kännas riktigt tungt.
Fick rådet av Jimmy att inte lägga så mycket energi på att bromsa vikten på vägen ner mot bröstet och det hjälpte verkligen. Nittiofem kilo med fart ner och segt upp, upp, upp och klart.
På med hundra kilo jämt och sen ett par minuters vila som tillbringades med att promenera runt i gymmet och förmodligen se väldigt gorillalik ut. Full fokus och tung andning.
Ner på rygg, fatta stången.
Jimmy:
"ett, två tre"
Han lyfte av och jag fick för första gången känna på 0,1 ton svävandes ett fåtal decimeter ovanför bröstet. Ett djupt andetag och sen nersläpp, ett snabbt sådant och sen full fokus uppåt. Någonstans halvvägs upptäckte Jimmy att jag inte andades som jag skulle.
"TÖM LUFTEN" halvskrek han och jag släppte ut samtidigt som armarna rätade ut sig.
Upp med stången på hakarna och sen var det dags för ovan nämnda primatvrål.
*
Fick skjuts hem och har nu avnjutit kyckling, ris och jordnötssås vilket jag verkligen var värd. Benen värker efter gårdagens pass, axlarna känner av att de varit på gymmet idag och känslan i bröstmusklerna varnar om att det inte är läge att ens tänka på att plocka fram dragspelet under helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar