Den där gränsen

Träningen för mig handlar om att ta reda på var mina gränser ligger. Idag gick jag över en av dem. Satt på jobbet, klockan var väl runt halv fyra och helt plötsligt började jag få svårt att läsa det som stod på skärmen. På Slaget om Siljan-affischen, där det sista ordet är skrivet riktigt stort så försvann de två sista bokstäverna.

Det är svårt att beskriva, det var inte så att det svartnade men nått var fel och det var en känsla jag inte har haft förut. Jag tog telefonen och ringde en vän som är doktor, jag beskrev mina symptom och svaret kom snabbt:

Åk till akuten, omedelbart.

*

Jag fick tag på min far som kom så fort han kunde och det bar av mot Falun. Väl där blev det väntrummet i jag vet inte riktigt hur länge, kunde varit en kvart kan ha varit en timme, innan jag fick träffa sjukvårdspersonalen.

De konstaterade rätt snabbt att det med högsta sannolikhet var ett kraftigt blodsockerfall på grund av att jag helt enkelt ätit för lite under dagen. Fick order om att äta en hamburgare så fort det gick och det var en ganska lätt order att följa, en stor pommes fick det också bli.

*

Så här i efterhand kan jag konstatera att jag blev betydligt räddare än jag trodde. Tankarna gick till TV-reklamen om hur man ser att någon har en stroke och de tankarna släppte inte riktigt fören jag lämnade sjukan i Falun.

Då kom tårarna.

*

När jag analyserar mitt näringsintag under dagen tycker jag inte att det varit så fel. Jag kanske åt en skiva köttfärslimpa för lite och jag sköt medvetet upp mellanmålet lite då jag inte skulle hinna med middag innan träningen, utan skulle leva på keso och kaffe fram tills dess.

Det tänker jag inte göra om.

*

Jag ställer klockan som vanligt imorgon, alltså ingen promenad och sen får jag ta ett snack med flickorna på gymmet om hur vi ska lägga upp det. Jag tror vi har lagt kalorimålet något snålt för att jag ska kunna hålla ut. Det konstiga är att det kändes så bra igår.

Jag är i alla fall tacksam över att jag provade på det här innan det blir deff på riktigt.

Och jag är jävligt tacksam över att jag mår bra nu, för det var inte alls roligt på eftermiddagen.