"Du har lite för mycket att släpa på" - ja det var så hon uttryckte sig, den förtjusande gymägarinnan som även går under namnet Karin. Vågen efter passet visade nästan 106 kilo, alltså 4½ kilo mer än bottennoteringen.- Det är mest muskler som tillkommit, kontrade ja.
"Ja, muskler som du ska syresätta när du springer"
Jahaja - svar på allt, tänkte jag, jag sa det inte - för hon har självklart rätt och att argumentera emot vore ju inte så lite korkat. Karin fortsatte och pratade om deffen, om kaloriräknarappen (som jag faktiskt installerat i luren), om att väga mat och om hur tufft det kommer bli.
De jävliga är att jag ser fram emot det ändå. Jag vill se hur det påverkar min kropp och imorgon klockan 16:00 ska jag ha ett kortare möte med Alexandra där vi ska gå igenom lite om det här med deffen. Förhoppningsvis ska vi sätta upp mål och planera hur vi ska nå dessa.
Jag har ju lite egna föreställningar om målbild och så vidare, men jag håller dessa för mig själv tills jag pratat med henne.
Jag har i alla fall stålsatt mig och ställt in mig på att det kommer bli bland det tuffast jag gjort, både fysiskt och psykiskt. Den personliga planen för att ta mig igenom det är att gå all in och köra så mycket det på nå vis går. Jag kommer blogga dagligen och utelämnande, samt väga mig varannan morgon och föra exakt dagbok över precis allt jag stoppar i mig, ner till minsta vattenklunken och kaffekoppen.
Det kommer bli tufft, men det ska bara gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar