Första halvmilen avklarad

Idag tror jag att jag för första gången riktigt förstod mig på vad motivation är. Funderade i alla fall rätt mycket på det ute i spåret och kom fram till följande:
Motivation är inte att känna glädje inför varje träningspass, motivation är att genomföra passet oavsett hur du känner innan.

Rätt eller fel, det får var och en avgöra, jag kommer använda mig av det här från och med nu. Både privat, på jobbet och när det gäller träning. Jag är av naturen lat och smart, vilket ofta leder till att jag hittar på bra och effektiva lösningar - men då och då, eller ja - ganska ofta det med, gör att jag letar genvägar.

Genvägar kan vara bra ibland men just idag när jag skulle ta mig runt fem kilometers löpspår på ett eller annat sätt så var det liksom inte ett alternativ att gena för att hitta en kortare väg. Målet var att springa så långt jag orkade och sen försöka att pass för pass ta mig lite längre innan jag till slut skulle kunna springa den där halvmilen. Den halvmilen som så sent som vid femtiden idag när jag knatade hem från jobbet kändes snudd på ouppnåelig.

*

Målet var att ta sig från jobbet klockan fem och sitta vid datorn med en förbered matlåda senast kvart över för att på så sätt vara i slag för löpning klockan sju. Som vanligt tog det lite längre tid än planerat att sluta jobba men vid halv sex slängde jag i alla fall in matlådan i micron.

*

Det gjorde att klockan närmade sig halv åtta innan jag satte mig på cykeln för färd ut till samma löpspår som jag sprungit vilse i under måndagens första besök. Idag ägnade jag en god stund, i minst tolv sekunder, till att studera kartan innan jag drog iväg. Jag höll ett ganska lågt tempo men försökte att inte sakta ner när det började bli motlut, och motlut - det finns det gott om på Kärringberget. Det är heller ingen brist på rötter, fukt och lera - men sånt hindrar inte en Boot Campare.

*

När spåret vänt och jag kände att jag var på väg in mot Leksand igen så förbannade jag det faktum att det inte fanns några längdmarkeringar utmed banan så man visste ungefär hur långt man hade kvar. Jag tyckte mig dock skymta sommarlands stora parkering mellan tallar och sly så jag kände att jag nog skulle klara mig hela vägen utan att vila. Då helt plötsligt tornade Limhagens värmeverk upp sig mellan trädtopparna.

Jahaja - jag är på fel sida berget, då blir det uppför nu då...

Jag korsade en skogsbilväg och fortsatte längs med stigen som jag var helt övertygad om var den rätta. Men helt plötsligt så fanns det inga gula 5km-markeringar på träden.

Men va fan, har jag sprungit fel idag igen - BP

Vänd på klacken och kutade tillbaka för att lokalisera en gul markering och se vart jag skulle. Den enda gula plutten jag hittade låg i förlängningen av den stigen jag sprungit på, så jag fick vända igen och passera skogsbilvägen för tredje gången. Efter några hundra meter på den stigen så dök det dock upp en guling igen - skönt. Gulingen hade sällskap av en rostig plåtbit med tre härliga, vackra, underbara tecken på sig.

4 K M

Det var alltså bara en femtedel kvar och jag fick ny energi i benen och, även om det var lite uppför och mer än lovligt likt ett träsk på sina ställen, bestämde mig helt enkelt för att nu springer jag hela vägen oavsett hur ont det gör.

*

Det gjorde ärligt talat inte särskilt ont. Nått slags semihåll hade jag sista delen men inte mer än att jag kunde förtränga det med mental kraft och försöka göra nått åt det genom långa djupa kontrollerade andetag.

*

Till slut såg jag den, skylten som i vanliga fall markerar början på löpslingan - som idag utgjorde mitt mål. Det har aldrig varit vackrare. Jag träffade på en svampplockare när jag precis kom fram, hon såg väl inte helt oöverraskad ut över att träffa på en svettig 110kilos skäggjoggare mitt i skogen. Dessutom hade hon inte hittat en enda svamp, behållningen av hennes skogstripp blev helt enkelt jag.

*

Vet inte riktigt hur jag ska fortsätta med joggingen nästa vecka. Ska konsultera min Boot Camp-instruktör så får vi se vad det blir. På lördag blir det, om vädret tillåter, ett rekordförsök insjön runt på cykeln. Efter det blir det nog ett varv till, bara för att.