Nytt rekord

Skyndade mig hem från jobbet, slängde i mig en matlåda från igår. Det blev den godast älgfria köttfärssåsen jag någonsin slängt ihop med lite pasta, starkt var det också. Recept nedan. Anledningen att jag skyndade hem var dels att det blev en bit över femton timmars jobb igår och att en god vän, ingen mindre än Storfräsaren från Lindor, ringde och frågade om jag ville hänga med på nio hål golf.

Har inte spelat så mycket under sensommaren så jag tackade ja utan att tveka. De nio första hålen på Leksands GK är, om man spelar rakt, knappa tre kilometer. Jag spelar allt annat än rakt och sen tillkommer dessutom sträckan mellan hålen, så jag höftar till med att det i alla fall blev fyra kilometers promenad under en och en halv timme som uppvärmning innan det var dags för löpningen.

*

Världens godaste älgfria köttfärssås
Ett halvkilo nötfärs
Fyra röda knipplökar
En liten lätt creme fraiche
En liten creme fraiche smaksatt med getost och honung
Chilisås med smak av vitlök
Tabasco
Salt och peppar.

Stek köttfärs och lök ihop, blanda i det andra. Starka såser och kryddor efter behag.

Servera varmt tillsammans med pasta.

Ät med sked på fyra minuter.

*

Gick ut rätt hårt i spåret idag, jag ville slå rekord och jag ville se hur kroppen reagerade på lite högre tempo. Det gick bra, jag tog dock lite felbeslut när jag skulle runda de blöta partierna. Återigen lingonris på knäna nu med a side order of mun full av spindelnät.

*

Funderade mycket på många saker och löpningen har verkligen blivit en slags meditation och jag kommer på jättemycket när jag är där ute. Jag kommer dock inte ihåg hälften, vilket är bra för den här bloggen. Skulle jag komma ihåg, och dessutom skriva ner, allt jag tycker vore bloggigt så hade varje inlägg blivit oläsligt långt.

*

Jag låg hela tiden på gränsen till att få håll och när jag hade mindre än en kilometer kvar så small det till i mjälten (som jag tror är där man har håll) som verkade ge upp, strejka, dra ut i krig och protestera i ordets rabiataste mening. Det gjorde för jävla ont och jag fick helt enkelt promenera ett par hundra meter.

Någonstans i bakhuvudet hittade jag en gammal post-it där det stod nånting om att håll beror på att musklerna får för lite syre. Detta gjorde att jag under gången andades som en kol-sjuk Darth Vader på profylaxkurs. Lååååååånga, djuuuuuupa andetag och hållet gick från outhärdligt till uthärdligt och i takt med att syret kom ut i musklerna så började jag småspringa. När jag kom till sista kurvan spurtade jag och hållet kom tillbaka, men med målet i sikte så kunde jag härda ut.

Vrålade två riktigt högljuda AJ när jag stannat. Men den smärtan var tiden värd. Bättrade med tre minuter och tre sekunder.

Heja mig!